Egen design
Måste bara visa er detta mästerverket! Visst blev den fin? Emils dopstårta som jag fått designa själv. Riktigt kul att hon hajade vad jag menade när jag stod där på konditorit och babblade på om hur jag ville att den skulle se ut. Hon stod och skissade på en post-it lapp och ibland ändrade jag mig och hon fick liksom stryka över. Haha. En elloge till konditorn på konditorit på Kungsgatan i Lysekil! Jag funderar på om jag ska gå in där nästa gång jag är i Lysekil och ge dem lite skryt, för både smörgåstårtorna och tårtan blev verkligen perfekt. Precis som vi ville och efter beställning! Bilder kommer också på resten av maten vi hade.
Funderar starkt på om jag ska spara bebisen på filten, den har inte blivit uppäten än nämligen. Går det tror ni?
<3 Dopstårta 25/8 - 2013 <3
Emils dop - 25/8 - 2013 <3
Här kommer lite bilder från Emils dop igår. Det kommer fler bilder en annan dag, när jag har lite bättre tid.
Dagen blev jättelyckad, jag var dock dålig med feber och extremt halsont. Men gjorde det bästa ut av dagen och det hjälpte att solen sken och värmde oss!
Nu måste jag samla ihop Sallys saker för hon ska till en fosterfamilj. Klockan 16 ska vi lämna henne där, i Oslo centrum någonstans, hos en svensk tjej.
Känns lite jobbigt men det är tyvärr nödvändigt, för oss alla, speciellt henne.
Tack allihopa för att ni var med och förgyllde våran dag och gjorde den perfekt och oförglömlig! <3
Läkarbesök
Måste börja med att skriva att jag mår mycket bättre idag. Säkert pga. mycket sömn inatt. Emil har bara vaknat två gånger inatt från kl 20:15 igår till kl 08:00 idag. Underbart! Evelina vaknade 08:30, och inget inatt så denna natten har verkligen varit perfekt. Jag är tacksam att Emil vaknar på natten, annars gör det ONT i brösten...
Idag har jag varit på BVC och hos min läkare, med Emil. På BVC satt vi mest och pratade, mest för min del, om mig och mitt. Det är skönt att få lätta lite på tankar och meningar, till någon oberoende.
Hos läkaren blev det konstaterat att Emil har en väldigt kraftig svampinfektion. Det blev därför en salva på recept och läkaren sa att det borde vara borta inom några dagar. Jag ska dit igen på måndag. Känns bra att någon tog det på allvar, jag har varit lite förtvivlad över det där, eftersom han haft det ända sen början av juli. Men det har bara blivit värre. Och jag har verkligen provat allt. Hoppas verkligen detta hjälper nu alltså!
Det var "grannläkaren" som sa att det var svamp och han är hudspecialist. Så nu hoppas jag på resultat!
Jag var en sväng inom mitt jobb också, för då var jag redan igenom bomstationen. Dessutom var det 10 kr´s rea där, vilket jag älskar. Synd att det var tisdag, för det innebär alltid att det är utplockat. Men jag fick hälsat på lite folk ialla fall!
När jag åkte till apoteket för att hämta ut salvan till Emil gick jag in på H&M för att hitta någon rosett eller liknande som Evelina ska ha i håret på söndag till sin sjömansklänning. Dessa köpte jag. Jag är inte riktigt säker på vilken av dem jag ska ha. Vi får se när klänning och allt är på, på söndag. Men visst var de söta?
Nu sover lille Emil som mest fått små-tupplurer idag, så han behöver en rejält lång. Annars blir kvällen grinig, vet jag av erfarenhet. Hehe. Hoppas vi slipper det idag för jag ska laga en kycklinggryta som liksom kräver lite uppmärksamhet!
Vad gör ni i solen idag?
Kramar från mig.
Förberedelser
Den 25:e augusti ska vi döpa Emil och det är en del förberedelser inför dagen. Maten är färdig (tack lilla mami), klänning är färdig (jag ska bara byta sidenbanden), lokal är bokad och kläder är kirrade. Det återstår bara ett litet spänne som Evelina ska ha i håret som måste passa till kläderna.
Dessa lackskorna fick Evelina av Görans mormor i söndags. Visst är de söta? Tyvärr var det fel storlek så de fick bytas igår, men de fanns ialla fall i rätt storlek.
Jag funderar på att köpa ett spänne med samma svarta rosetten som är på skorna. Vi får se om det finns någonstans! Antingen det eller ett mörkblått diadem som passar till sjömanskjolen som hon ska ha på sig.
Om 1½ timme ska vi på dopsamtal här i den lokala kyrkan så jag måste leta fram Emils papper och sen är det nästan dags att bege sig!
Ha en solig tisdag.
Kram.
Lika som bär
Här är bilderna jag pratade om. Evelina och Emil iförda samma kläder och är ganska exakt 6 veckor bägge två. Den till vänster är alltså Emil och de andra två är på Evelina. Visst är de ganska lika? Speciellt den till vänster och den till höger. Den i mitten är så söt så jag var bara tvungen att ta med den.
Mina fina, älskade barn. <3
Linslus
Min lilla Emil tycker än så länge att det är kul när mamma tar kort på honom.Min lille linslus. Kanske det blir som med Evelina snart, som skriker NEEEJ varje gång jag tar fram kameran, nästan. Haha. Däremot tycker hon det är jättemysigt när hon får vara på samma kort som Emil. Liten luris!
Igår hittade jag ett kort på Evelina där hon hade på sig exakt samma kläder som Emil hade i lördags. Jag ska hitta det igen och lägga ut här på bloggen. Jag frågade vem det var på kortet: Det är lillebror jo!
Lika som bär som bebisar. Undrar hur det utvecklar sig om några månader. Blir verkligen spännande att se!
Lika som bär som bebisar. Undrar hur det utvecklar sig om några månader. Blir verkligen spännande att se!
Plockmat
Igår kväll var vi nere hos Görans föräldrar och åt lite plockmat. Påläggsmat med lite potatissallad och kex till.
Spekemat kallar man det här. Riktigt mumsigt med römme till. Det är lätt att äta för mycket när man sitter och plockar i sig. Du har liksom ingen direkt översikt på vad du äter, på nåt sätt.
Spekemat kallar man det här. Riktigt mumsigt med römme till. Det är lätt att äta för mycket när man sitter och plockar i sig. Du har liksom ingen direkt översikt på vad du äter, på nåt sätt.
Emil var på gott humör fram tills "hans oroliga period" började, 19-21, varje kväll. Vi har märkt att det hjälper med sockervatten, 2ml. Så länge han är glad på dagarna kan jag leva med 2 timmars skriking på kvällen. Tyvärr så är det precis den tiden som vi äter mat, som Evelina ska lägga sig och min och Görans "kvalitetstid". Så vi får hoppas det går över vid 3 månaders ålder, precis som "det ska" göra!
Evelina var på kalas igår hos en på dagis. 12-15 var det fullt ös på henne och jag kan lova att det var en jättetrött tjej jag hade med mig hem efteråt. Hon slocknade en stund i soffan här också. Emil sov hela kalaset i bärselen som jag bar han i. Hur han kunde sova i allt tjo och tjim där undrar jag, men det gjorde han ialla fall.
Träning
Idag har träning stått på morgonens schema, ja för både stor och liten som ni ser här under. Jag hade riktigt tur med min promenad måste jag säga. Jag gick ut kl 09 och kom tillbaka kl 10, gick då till affären. När jag var färdig där och kom ut så hade det börjat duggregna lite. När jag kom upp i lägenheten och såg ut så spöregnade det! Snacka om tur. Haha.
Jag var på posten och hämtade ut ett paket från Goboken. Där i låg bla. det ni ser på bilden, tillsammans med en boll och 5 st böcker, för endast 49kr! Fynd. Så nu har Emil något att se på när han ligger på magen. Det blir roligare då, sa han.
Imorgon ska Evelina på kalas, 12-15, då ska jag försöka gå mig en sväng under tiden, om vädret tillåter då.
Förresten - Glad midsommar!!
Ödets val
Här sitter jag. Mitt inne i Frognerparken en helt vanlig tisdag i mitt liv. Jag sitter och ser ner på min älskade Emil som ligger och sover på magen, under min uppsyn såklart. Jag gick troligtvis flera gånger fram och tillbaka
i parken som nog är någon kilometer i omkrets, minst. Att promenera har blivit en del av min vardag nu mera och jag kan gå hur länge som helst så länge solen håller mig sällskap! Det gjorde den just denna tisdagen.
Göran skulle komma och hämta mig efter jobbet så jag slapp att ta t banan hem också.
Timmarna bara rann iväg då jag njöt av värmen och parken. Du är mitt inne i Oslo, men samtidigt så långt borta. Nästan som att vara i Slottskogen.
Göran skulle komma och hämta mig efter jobbet så jag slapp att ta t banan hem också.
Timmarna bara rann iväg då jag njöt av värmen och parken. Du är mitt inne i Oslo, men samtidigt så långt borta. Nästan som att vara i Slottskogen.
Göran kom och hämtade mig och när vi kom hem skulle vi bära upp diskmaskinen som han hade bak i bilen. Han frågade om jag kunde gå upp och hämta nycklarna till hans andra bil där han har en vagn som vi tänkte sätta den på, det underlättar liksom när man ska upp 4 våningar.
Jag suckade lite över att jag var tvungen att gå upp 4 trappor och sen ner igen, men jag var ändå i behov av toaletten. Vid 3:e våningen börjar flåset alltid komma och man "längtar" tills man är uppe.
Precis när jag tar svängen för att gå sista trapporna hittar jag min granne liggandes en bit upp, livlös, kall och utan puls. Min puls rusade naturligt nog upp i tresiffriga slag och jag blev för någon sekund handlingsförlamad.
Vad gör jag nu? Jag försökte få kontakt med henne genom att ropa hennes namn, utan respons. Tar henne lätt på axeln samtidigt som jag säger hennes namn flera gånger. Då känner jag efter puls och märker att hon är iskall på händerna.
Jag tar upp telefonen och ringer först Göran och ber honom komma, sen ringer jag 113 (ja, i Norge är det 113 till ambulans, 112 till polisen och 110 till brandkåren). Jag förklarar situationen för damen i telefonen och hon ber mig starta HLR. Göran kommer springandes i trappen och hjälper mig lyfta ner henne på mellanplanet.
Jag börjar med HLR med vägledning av hon jag pratade med. Hon sa att ambulansen är i området och att det inte skulle ta lång tid tills de kom.
1, 2, 3, 4, 5........30. 1, 2, 3, 4, 5..........30. - Vart är ambulansen? sa jag. Precis då hör jag sirener på utsidan och sekunder efteråt kommer de springades upp i trappen och tar över. 2 ambulansbilar och poliser kommer i ilfart upp för trappen med utrustning värre än det var på ett sjukhus. Alla gjorde "sin sak" och de arbetade som ett team på ett otroligt imponerande sätt. Trots att alla hade en egen uppgift att ta hand om så var det en "ledare" som bestämde när och hur hela tiden.
För att inte blockera vägen för dem när de kom sprang jag automatiskt upp i trappen, mott min dörr. Och där blev jag sittandes. Som en kameraman satt jag och iaktog allt som hände, på första parkett. Tro mig, jag hade gärna sluppit. Men mina nycklar låg någonstans mellan all utrustningen och jag ville inte be om dem mitt i allt.
Jag tror det tog någon halvtimme innan de konstaterade att det var försent. Hon var redan död. De kunde inte göra mer, de hade gjort allt de kunde. Jag fick otrolig beröm av både ambulans, luftambulans och polis - männen. Jag tackade och sa att det var synd det inte hjälpte. Det konstaterades senare att hon varit död en bra stund innan jag hittade henne. Jag kunde inte gjort något annorlunda. 13:28 dödsförklarades hon.
Jag blev förhörd av polisen och fick uppge namn, personnr och telefonnr. Och förklara allt från början...
Att detta är våran granne och Görans bästa kompis mamma gör saken väldigt mycket värre, vi kände ju henne.
Detta är det värsta jag har varit med om och jag hoppas jag slipper uppleva det igen... Det har satt sina spår och förmodligen tar det ett bra tag innan jag kan vakna upp utan att det är de första jag tänker på, det sista jag tänker på innan jag somnar och det jag tänker på under dagarna. Det räcker att jag går utanför dörren så är hela scenen framför mig med en gång.
Livet är bra orättvist ibland och det är efter en sån händelse man förstår och inser hur fort saker kan ske. Man borde inte ta något för givet.
Detta var ödets val. Ödet bestämmer.
OBS: Risk för skrytinlägg!
(Med risk för att skryta lite för mycket...)
Här kommer 3 rejält dåliga mobilbilder, men ändå bilder som visar vilken goding vi har här hemma. Lilla sötnosen! Han är verkligen jätteglad då han är vaken. Och sover sov en sten när han väl sover. Inatt sov han från 20.45-03.30 och sen vidare till 07.30. Efter lite mat sov han till 09.10. Hehe. En till snäll, frisk och underbar bebis, precis som Evelina var, vad mer kan man önska?
Efter maten tidigare idag satte jag honom i babygymmet, tänkte att jag kanske skulle hinna värma mat till mig. Han är vanligtvis inte så jätteinne på det där gymmet än. Men jag tror han satt där i närmare 30 minuter och gjorde massa gurgelljud. Ibland hörde jag att det rasslade till då han fick tag i de grejerna som hänger ner. Gosis!
Efter den halvtimmen har han sovit fram till nu, ca. 2½ timme (och han sover fortfarande).
Jag ska snart gå iväg och hämta Evelina själv här. Emil ska vara hemma med pappa medan jag går till affären och sen hämtar henne. Det kanske låter löjligt, men det är trots allt första gången jag är längre ifrån honom än ett rum emellan oss, typ. Men vi måste börja någonstans, eller hur?4
Ikväll blir det ugnsbakat falukorv och potatismos här! Mums.
Måndagskramar.
Babygym & plantering
Nu är Emil mycket mer vaken än för bara någon vecka sen! Det är väldigt kul. Det händer lite mer och han följer med mer på vad som händer runt honom. Just nu ligger han i sitt babygym för första gången. Igår introducerade vi det för honom men antagligen vid fel tidspunkt då han förmodligen var lite trött. Men nu verkar det vara jättekul! MYS.
Göran fick jobb precis så han är iväg till senare ikväll. Jag ska snart hämta Evelina och övertala henne att gå upp för trappan. Det är alltid lika spännande. Kanske jag får locka med något av intresse.
Här ser ni några bilder som är tagna under dagen. Vaken Emil i pyamas och vaken Emil i soffan.
Jag var ute och gick en promenad efter att jag lämnat Evelina på dagis idag. Det blev lite över en timme. Underbart att gå, speciellt när solen gör mig sällskap! Jag ångrar att jag inte tog med mig plånboken för jag gick förbi IKEA på vägen tillbaka och en kaffe hade inte varit fel.
Hemma igen planterade jag lite blommor i rabatten på altanen. Det blir hemtrevligt med en gång. Det är alltså inte så mycket som ska till. Jobbigast och mest tidskrävande var att rensa bort allt ogräs som överlever både snö, frost och mängder av regn. Men med lite påfyllning av jord och nya blommor blev rabatten fräsch och fin igen! Göran spolade av golvet där ute och jag torkade av bordet. Nu ska bara dynorna dammsugas och sättas på plats, sen är vi redo för sommarkvällar där ute med grillning och allt som hör till!
Nu kilar jag iväg mot dagis tror jag!
Tjingeling på er sålänge.
Tvåbarnsmamma på riktigt
I veckan har jag verkligen fått känna på hur det är att vara tvåbarnsmamma på riktigt. En hel vecka med nattning, blöjbyten och gråt - helt själv. Ja, Göran har ju varit hemma och jobbat medan vi har myst i Lysekil. Jag måste säga det har gått över all förväntan. Pappa har åkt med mig mycket då jag skulle handla och sånt. Ialla fall i början av veckan då jag var dålig (mjölkstockning - AJ!). Sen tuffade jag till mig och gjorde det själv. Evelina har verkligen varit duktig och hjälpt mig massor. Hon ska ha beröm för det alltså!
Här får ni se en vaken Emil (med lite hormonutslag i ansiktet) för omävxlings skull. Haha. Han är mestadels sovit ute på dagarna vilket har resulterat i flera timmars sovning. Underbart! Så nu när vi kom hem här igår får vi komma på något nytt för att få honom att sova, den lille luringen som så gärna vill vara vaken eller ialla fall tätt intill. <3
Inatt sov han från 21-03 och sen till 06 och så 07.30. Helt fantastisk natt! Jag är helt utvilad och på väldigt bra humör. Sömn är viktigt och jag blir som sagt ett monster utan den... Vem blir inte det?
Kramar.
Born 2013
Jag försökte få en vaken bild med ögonen öppna, men det var lättare sagt än gjort.
Det ville vi inte vara med på. Det får bli en annan gång, haha.
Idag får vi finbesök av min underbara vän Lene. Det blir första gången hon får träffa våran lille Emil. Hennes brorson heter också Emil faktiskt.
Det ville vi inte vara med på. Det får bli en annan gång, haha.
Idag får vi finbesök av min underbara vän Lene. Det blir första gången hon får träffa våran lille Emil. Hennes brorson heter också Emil faktiskt.
Nu ligger det en liten kille i vippestolen och gör allt för att fånga min uppmärksamhet (läs;gråter). Så jag får ställa upp som mejeri helt enkelt.
Imorgon åker vi förresten till Sverige. Pappa ska hjälpa mig med bilen. Äntligen kan jag få börja använda den igen. Känner mig ganska låst som är van vid bil annars.
Tjolahopp på er alla!
Beröm
Nu har vi kommit hem efter att ha varit på BVC, eller Helsestasjonen som det heter här i Norge. Jag fick massa beröm för amningen och lille Emil hade gått upp 570gram på 13 dagar. Det är vanligt att de går upp ca 200gram i veckan, det betyder, som ni säkert förstår, att han gått upp ca 180gram över "det normala". Helt otroligt! Känns verkligen jättebra att det fungerar även på "papret" och inte bara här hemma liksom. Det är alltid skönt att få något såpass viktigt bekräftat!
Beträffande nätterna så tyckte hon att jag skulle ge lite tillägg för att han kan då sova lite längre. Så det tänkte jag vi skulle prova ikväll.
Ha en fin måndag allihop! Det ska jag och sömntutan ha. <3
Grönska
Har den svenska/nordiska sommaren börjat nu tro? Det har regnati tre dagar och det ser ut på väderprognosen som att det ska vara samma väder hela veckan. Tråkigt. Det enda positiva och fina med detta regnet är att efter förra veckan som var så solig och varm så har allt slagit ut i grönska här. Det sa bara poff och jag tror att busken som vi har i våran rabatt på altanen, slog ut med blommor bara över natten!
Otroligt vackert såhär på våren när allt är så nytt och ungt på något sätt. Visst är det också en speciell lukt på våren?
Jag hann ialla fall en sväng till affären innan himlen öppnade sig totalt och håller nu på att tömma sig.
Det känns så himla skönt att kunna röra på sig mer än under sista delen av graviditeten. Underbart att kunna gå längre sträckor utan rädslan att jag helt plötsligt kan få ont. Jag är inte helt återställd känner jag, men är på väldigt god väg. Det är inte längre något som hindrar mig att göra saker jag vill på dagarna!
Vi hoppas på bättre väder nästa vecka så vi kanske kan hitta på lite saker med vänner.
(Med risk för att bli idiotförklarad) Är jag den enda som inte sett One Tree Hill-serien? Med lediga dagar blir jag oftast sittandes och följer samma program varje dag. Ett av de programmen är just One Tree Hill. Pga det har jag nu börjat ladda ner första säsongen. Ja, ni får lov att skratta. Hehe.
Min lilla skatt är fortfarande täpt i näsan, stackarn. Det är svårt att andas och han vaknar ofta upp och är ledsen för att han inte får luft. Det blir som sagt inte mycket sammanhängande sömn för någon av oss (förutom Evelina), så vi ser verkligen fram emot när allt snor är ute och allt blir "som vanligt" igen.
Övertrötthet
Oj, vad bloggen blir utsatt här känner jag. Det blir inte mycket tid till den och när jag väl har lite tid över så prioriteras annat ska väl erkännas! Räknar med att allt kommer stabiliseras lite mer här inom någon vecka, som sist. Börjar redan känna mig mer säker vad som gäller när han skriker tex. Tänk så fort man lär sig ändå.
Jag har en väldigt snorig liten kille här hemma. Nätterna är jobbiga då det blir varmt. Varje andetag låter som en snarkning och det blir inte många timmars sammanhängande sömn för varken honom eller mig. Jobbig start för en liten som inte förstår.
Tröttheten går fort över i övertrötthet och då är vi innei en ond cirkel genast. Då finns det inget annat än i min famn som duger. Vi får hoppas att förkyldningen är på sin topp nu och vänder snart. Det börjar tära lite på humöret att inte få sova riktigt. Hm...
Evelina är jätteduktig som hjälper mig här hemma. Ger nappen eller bara stryker honom på handen. Gullis!
Äntligen somnade han ialla fall. Av ren utmattning förmodligen. Nu ska jag bara vara medan han sover i förhoppningsvis ett par timmar.
