Nu har Evelina precis gått ner för trapporna helt själv till farmor som stod nere och väntade på henne. Hon ska som sagt sova där inatt för vi ska till några vänner och grilla! Emil följer såklart med, men han springer inte runt utan är där man lämnar honom (än så länge), inte gör han sådär väldans mycket ljud av sig heller, än!

 

Evelina har blivit förkyld igen och kan inte andas genom näsan. Suck för dessa dagisbarnen alltså. Det sprider sig, om möjligt, fortare än löpeld där. Massa nässpray och snytningar igår kväll och ändå snarkade hon genom munnen när jag var inne hos henne innan jag kröp till kojs igår. Nåväl, så är det väl i barndomsåren. Jag kommer bara inte ihåg att jag var så mycket förkyld när jag var liten.