Länge leve hormonerna!
Här har det verkligen gått lite på halvfart de senaste dagarna och för att vara helt ärlig har jag skitit totalt i bloggen. I lördags åkte jag och Görans mamma till Sverige. Det var en trevlig tur, men jag ångrade mig ganska snabbt att jag gett mig iväg. Usch så dåligt jag mådde. Jag var helt slut när vi svängde in här nere och ÄNTLIGEN var hemma igen! Det blev soffläge en stund på kvällen och i säng tidigt. När jag säger att jag lägger mig tidigt på kvällarna menar jag mellan 21-22, varje kväll. Ångrar ofta att jag inte lagt mig ännu tidigare... Haha. Länge leve dessa hormoner!
Igår var vi nere vid hamnen och tog en kaffe vid bryggan. Jag hade sovit dåligt. Kände mig yr, var illamående och hade en fruktansvärd huvudvärk. Jag orkade inget mer än att bara sitta på en stol. När Görans föräldrar kom ner sa hans mamma att jag kanske hade högt blodtryck igen. Varför hade jag inte tänkt på det liksom? Det var exakt såhär jag mådde när läkaren beslutade att sjukskriva mig 100% nu "sist".
När vi åkte hem gick jag med Görans mamma upp och tog blodtrycket hos dem, de har en sån aparat. Det visade: 177/97 puls: 83. Det är jättehögt och när jag samtidigt kände mig som jag gjorde ringde jag till Ullevål bara för att höra vad jag kunde göra och vad de tyckte om situationen. De ville att jag skulle komma in och sa att det var bra jag ringde. Väl på Ullevål kom vi in med en gång och fick den underbara barnmorskan vi kom ihåg från sist. Jag fick ta blodprov, sitta med ctg och ta blodtryck. Förutom lite höga fosterljud så var allt bra. Jag fick någon dundertablett som hjälpte fint mot huvudvärken och som fick mig att må mycket bättre igen. Vi kunde åka hem efter 2 timmar. Det var ingen som satt i väntrummet varken då vi kom in eller när vi gick. Konstigt nog! Någon gång ska man ju ha tur ialla fall. Jag fick sitta med ctg:n i de 2 timmarna vi var där och BM kom fram till att jag har en aktiv kvällsbebis. Och det stämmer, alltid på kvällarna visar han fram sina cirkuskonster! Av aktiviteten att dömma kan man tro att det är ett par elefanter, klovner och lindansöser där inne också.
Idag mår jag inte direkt bättre än igår. Jag märker att det börjar närma sig slutet nu, då allt är tungt. ALLT. En sån sak som att ta på sig strumporna när jag går upp, tar mycket mer tid än vanligt och är ofta det sista jag gör just för att det är så "bökigt". Tänk om man uppskattade hur lätt allt är annars istället för att lägga energi på att klaga över hur jobbigt allt är under dessa 9 månaderna. Då hade livet blivit mer positivt! Att vara tacksam över det lilla. Tror kanske det får bli ett "efter-förrlossnings-löfte"!
Idag vet jag exakt vad jag ska göra. Jag och soffan ska bli ihop! Ikväll ska vi grilla kotletter, äta ris, bea-sås och grönsaker. Det är inte så krävande så jag har MASSA tid med min kära (soffan) idag!
Kramar.
Kommentarer
Trackback
