Jag var ganska trött, efter jobbet igår och därför blev det ingen blogg. Men det är inget tvång att skriva här, eller hur? Som så många andra känner man sig lite tvingad att skriva varje dag och att det ska innehålla attraktiv och intressant text. Det har jag försökt sluta med. Givetvis hoppas jag att det jag skriver om är bra, eftersom jag har läsare. Men jag kommer inte börja känna "dåligt samvete" för att jag inte skriver en dag.

Nej. Detta handlar inte om "Livets pussel" eller om "pusselbitar som fallit på plats" eller "pusselbitar som saknas". Det handlar faktiskt om ett riktigt pussel. Evelinas pussel, som jag köpte till henne på Ullared i somras som var. Det är nu de senaste veckorna som hon börjat visa stort intresse för det. Och imorse blev jag otroligt imponerad över vad hon gjorde. Det är ett pussel på 8 bitar, av djur på en bondgård typ. Hon hade hämtat det från sitt rum och satt och pusslade medans jag lagade matbox till dagis. När det var dags att gå såg jag på henne och pusslet som låg utöver hela golvet i 9 bitar och jag sa: Nu ska vi gå till dagis! Jag gick ut i hallen och hämtade hennes ryggsäck och packade ner maten, flaska, kudde, napp osv. När jag går tillbaka efter några minuter står hon med pusslet i handen - FÄRDIGLAGT! Helt komplett pusslat! Behöver jag säga att jag blev stolt? En otrolig utveckling har märkts av det sista gällande allt. Hon betonar alla ord vi säger tex:
Dagis = Djaiss
Bada = Bjada
Skor = Koo
osv...

Det är väldigt kul att härma ljud också.
Katten säger: Mauu
Hunder säger: Hoff hoff
Kycklingen säger: Biip
Kon säger: Mooo moo

Älskade unge!



Evelinas pussel