När en liten Evelina börjar bli bättre blir det värre för pappan i familjen. Hua så dålig han är... Antagligen smittad av dottern. Men så är det. Pigg och frisk som en nötkärna är dock mamman här hemma! Och tur är väl det. :) Vi får hoppas jag slipper det denna gången.
Evelina har varit hemma idag, det är lika bra så att inga fler på dagis blir dåliga. Tänk om alla hade tänkt så. Då hade det inte blivit så långvarigt och ingen rundgång på skiten heller.
Kl 10.30 kom Görans mamma hit för att passa Evelina medan jag var hos min fysioterapeut. Precis efter kommer Göran innanför dörren, som ett vrak... Stackars.
När jag kom hem låg både Evelina och Göran och sov. Evelina sov bara en timme och det tyder på att hon börjar bli bättre! :) Göran har legat och sovit sen kl 12 och sover än. Han var uppe och åt en soppa nu nyligen. Lite mat brukar göra magen bättre, försökte jag säga...

Tidigare var jag iväg med Görans föräldrar plus Evelina på restaurang, den kinan som vi brukar åka till. Så "mycket" som Evelina har ätit idag har hon inte ätit sen i lördags. Och det glädjer mammahjärtat. Nu har jag fått klart för mig varför hon inte ätit och inte f*n är det konstigt. Lilla snuttan.
På restaurangen ialla fall, så kommer det in ett par med deras son. Han sprang genast fram till Evelina och lutade huvudet mot hennes. Jag satte ner Evelina på golvet och hon tog handen på hans kind... Han tog hennes hand. Det var sååå sött! Det var som kärlek vid första ögonkastet. Ungefär som med Viggo!
De sprang efter varandra, fram och tillbaka. Skrattade och skrek! Små pluttar. Han blir 2 år i maj men nästan ett huvud kortare än våran långis. :)