I fredags skulle vi gå ut. Ut och testa London och se vad denne hade att erbjuda när kvällen föll på. Fyra tjejer. Men efter 9 timmars shopping och gång var min kropp inte riktigt med, så jag avstod. Jag var hellre hemma medan de andra tre tjejerna gick ut och slog klackarna i taket. Vi var fyra från början men dessa fyra blev till tre. Jag försökte hålla mig vaken så länge det gick men insåg att det var förgäves, så jag gjorde iordning sängen och bäddade, la mig ner och föll in i drömmarnas land ganska fort. Vaknade igen när Ellen öppnade sovrumsdörren och en mindre nykter Lina satt ute i vardagsrummet och pratade med Tom. Haha. De hade haft roligt ute ialla fall! Trötta la vi oss igen och sov till bilarnas sus på utsidan.

Så här såg det ut några timmar tidigare på kvällen...







Här hemma, i verkligheten, rullar vardagen på bra. Jag har "tagit igen" förlorad sömn och vardagen har kommit igång igen. Det tar ett par dagar, så är det bara. Visst saknar jag mina vänner och det roliga vi hade i London. Men det finns faktiskt inget som slår känslan att komma hem! I sommar ska vi träffas i Lysekil igen. Blir finnemang det!

Nu rullar tvättmaskinen för andra gången idag och jag ska snart hänga upp det sista, för idag.
Evelina ska strax hämtas på dagis och jag kanske borde komma på vad vi ska ha till middag. Göran åkte precis på väg på ett jobb, tidigare var jag med honom en runda på en extrakörning. Kul att det går så bra för honom!

Vi hade en pratstund tidigare idag som gjorde mig på riktigt gott humör och ser lite ljusare på framtiden. Underbart! <3