Idag går jag runt med en oroskänsla. Tänker hela tiden: Varför är jag så nervös?  Men ärligt så vet jag varför. Det börjar närma sig nu. Det som jag har försökt se bortom och förbi hela tiden. Men nu går det snart inte längre. Måste börja förbereda mig. Både mentalt och fysiskt. Jag måste vara stark!
Jag får bara en chans att berätta vad det var som hände den perioden mellan nov -08 och april -09.
Och jag ska vara stark!
Jag ska vinna detta.
Jag måste...

Det som är jobbigast (tror jag) är att möta honom igen. Hur kommer det kännas? Kommer han få chans att prata med mig privat? Vad kommer han säga då? Och vad ska jag svara?
SÅ mycket frågor som jag omöjligt kan förbereda mig på, för jag vet inte. Och det är jobbigt. Att inte ha kontroll riktigt över situationen. 

Så nu går jag runt och väntar. Väntar på att min advokat ska ringa. Vi ska avtala ett möte angående rättegången som äger rum den 14 mars (min mammas födelsedag) kl 09:00.
 
Det förklarar min oroskänsla i magen. Därför är jag nervös.